Category Archives: Debatt

Rapport från uppvaktning av politiker

Rapport från uppvaktning av S i riksdagen. Den 11 februari uppvaktade representanter från Konstnärsalliansen, KFA, Agneta Gille (s) i riksdagens kulturutskott. Syftet med vårt möte var bland annat att diskutera bild- och formkonstnärernas dåliga arbetsvillkor i Sverige. KFA förde fram förslaget till ett nytt konstnärsstödsystem, vilket heter Generellt konstnärstillägg, en generell grundersättning, inkomstbaserat upp till ett visst tak där ersättningen avslutas. Ersättningen ska vara beskattat, pensions- och sjukförsäkringsgrundande. KFA kommer att förmedla förslaget till de övriga riksdagspartierna.
Tony Roos ordf.

BUS sprider lögner

Under året har KFA och DUR gemensamt ökat ansträngningarna genom att försöka få till stånd ett antal upphovsrättsavtal för våra medlemmar i enlighet med upphovsrättslagstiftningen, gällande kopiering av konstnärliga verk inom myndigheter, bibliotek och museer etc. Detta följer tidigare beslut hos föreningarna samt överensstämmer med stadgar. DUR är sedan länge (bildat 1996) en upphovsrättsförening som har fem (5) avtal med andra konstnärssammanslutningar. På dessa föreningars uppdrag ska man arbeta aktivt för att få till stånd egna avtal på marknaden. Helt i sin ordning enligt gällande lagstiftning.

BUS och dess evige VD, Mats Lindberg, problem är att han/de anser sig vilja äga marknaden på upphovsrätt och att de vill ha ett permanent monopol. Tyvärr har organisationer som BUS och Bonus-presskopia lyckat inmuta monopol på marknaden, trots att lagen ger rätt till att flera organisationer kan få teckna egna avtal, se vidare Högsta domstolen (HD) meddelade i sin dom (NJA 2000 s 445 (T 2869-98/ T2869-98) att en eller flera konkurrerande organisationer är helt i enlighet med lagstiftarens mening. En konkurrenssituation mellan två likalydande organisationer motsvarar URLslagens mening.

BUS stämde DUR 1996, eftersom DUR hade tecknat avtal med ett flertal större auktionshus i syfte att inkassera följerättsersättningen, inkassering fortsatte fram till år 2000. BUS sökte ensamrätt till inkasseringen men förlorade i flera olika tingsrätter och det slutade även med förlust för BUS i Högst domstolen (HD) oktober 2000. HD fann att DUR hade lika rätt till att inkassera konstavgiften som BUS hade, BUS hade därför inte rätt till monopol.

Olagligt monopol

Både KFA och DUR har länge kämpat mot det rådande orättfärdiga monopol genom anmälan till EU-kommissionen, otaliga kontakter med regeringskansliet och riksdagspartierna som med direkta förhandlingar med SKL i Stockholm. Naturligtvis skulle KFA/DUR kunna ta frågan till domstol, och där kräva rätt till avtal och ersättning, men med tanke på de stora kostnader som detta innebär (gm advokatkostnader) så har detta inte varit möjligt. Och det borde självfallet inte vara så att upphovsrättsinnehavare (konstnärer) skall behöva gå till domstol varje gång man kräver ersättning för ett faktiskt nyttjande.

Mats Lindberg påstår lögnaktigt att DURs medlemsantal är överdrivet och att Föreningen Haningekonstnärerna inte står bakom. Fakta är att det gör man visst, DUR har ett korrekt avtal med dem plus ett nytt avtal med en ny större organisation så att medlemsantalet ökar ytterligare. Lindberg som representerar BUS har ingen som helst rätt att tillskriva institutioner och myndigheter och peka näsa åt dem, han kan endast företräde sina egna medlemmar inga andra. Hur skulle det se ut om Lärarförbundet som finns inom TCO skulle säga åt arbetsgivarna inom det offentliga att de inte skall teckna avtal med Lärarnas riksförbund som återfinns inom SACO? Heltokigt.

Lindberg har även fräckheten att påstå att våra medlemmar inte är representerade eller publicerade på olika sätt. Om detta vet Lindberg ingenting utan det är utan det är ett löjeväckande rop för att cementera sitt eget monopol inget annat. De flesta medlemmar i DUR/KFA är bildkonstnärer och mycket etablerade på marknaden sedan många år.

Herr Lindberg har även genom åren lyckats med konststycket att inkassera hundratusentals kronor från upphovsmän eller deras rättighetshavare som inte heller är aktiva medlemmar i BUS. BUS erhåller även varje år ett administrationsbidrag på 600 000 kr från riksdagsbudgeten för att kunna dela ut den s.k. IV-ersättningen en gång om året. I placerade tillgångar 2014 innehar BUS ca 37 miljoner kronor.

 

Ny lagstiftning på väg

Inom EU – 2014 beslutades om ett nytt direktiv om kollektiv rättighetsförvaltning. En statlig utredning om genomförande av direktivet har föreslagit en ny lag om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet. Lagen föreslås bl.a. innehålla bestämmelser om medlemskap i den typ av föreningar som Bonus utgör. En skyldighet för denna typ av föreningar att acceptera organisationer som medlemmar innebär också en skyldighet att träffa avtal med dem. Utanförstående upphovsrättsinnehavare får inte diskrimineras utan har rätt till ersättning och förmåner som följer av avtalet. En kollektiv förvaltningsorganisation ska godta rättighetshavare och enheter som representerar rättighetshavare, inbegripet andra kollektiva förvaltningsorganisationer och sammanslutningar av rättighetshavare, som medlemmar om de uppfyller kraven för medlemskap, vilka ska baseras på objektiva, transparenta och icke-diskriminerande kriterier.

Avslutningsvis kan sägas att BUS har 8000 anslutna och detta kan ställas mot att antalet bild- och formkonstnärer i Sverige, enligt statistik, är ca 25000.

Läs brevet som PDF

 

För

KonstnärsUnionen (K)

ordf. Tomas Almberg, skulptör

 

 

Konstnärsalliansen (KFA)

ordf. Tony Roos, bildkonstnär

Ren rovdrift på bildkonstnärer

Sedan flera årtionden tillbaka har det gått att läsa i ett antal statliga
utredningar om konstnärernas svaga ekonomiska ställning i samhället,
allvarligast är situationen för svenska bild- och formkonstnärer. Alltså inga
nyheter utan något som konstateras gång efter annan.

För många bildkonstnärer har arbetssituationen präglats av ett stort chanstagande, trots en
hög utbildning, när det gäller att satsa på yrket. Oftas måste man se till så att man har en
grundförsörjning på halvtid, eller s.k. brödjobb, vid sidan om – såsom lärare, vårdbiträde,
postiljon etc. Inkomstsitiationen är ofta mycket ojämn och låg, det är inte alls självklart att
konstnären får betalt för att t ex genomföra en offentlig utställning.

Det är skillnad på kulturarbetare och kulturarbetare. Skådespelare, musiker, konstvetare har
alla möjlighet till en anställning i det offentliga med avtalsenlig lön, medan
bildkonstnärerna är hänvisad till den ”öppna marknaden” som frilansande egenföretagare,
några anställningar erbjuds inte till bild- och formkonstnärer, någon sådan trygghet finns
inte.

SCB-om konstnärernas inkomster
Konstnärsnämnden presenterade 2009 en rapport om kulturarbetarnas inkomster som
SCB tagit fram på uppdrag av konstnärsnämnden. Rapporten bygger på inkomstuppgifter
om 21500 yrkesverksamma kulturarbetare inom 22 konstområden. Det handlar om
inkomstuppgifter från år 2004 och 2005 och är en uppföljning på en mindre omfattande
rapport från 1997. Medianinkomster för kulturarbetarna låg på 190 000 kronor för 2005,
omkr. 16 000 kronor i månaden. Motsvarande siffra för hela befolkningen var 223 200
kronor, eller knappt 19 000 kronor per månad.

Hälften av alla konstnärer i undersökningen drygt 10 000 personer har mindre än 15 000 kronor i månadsinkomst. Var fjärde har mindre än 8000 kronor. Var tionde kulturarbetare i undersökningen tjänade mindre än 2500 kronor i månaden. Värst är det för bildkonstnärer och konsthantverkare. Konstnärer med mer än tre års högskoleutbildning har omkring 90 000 kronor lägre årsinkomst än andra grupper med motsvarande utbildning.

Ann Larsson som är kanslichef på Konstnärsnämnden konstaterade krast att just,
”bildkonstnärerna har ju primärt inte inkomst från sitt konstnärliga arbete utan från andra
brödjobb, som konsum och vården”. Konstnärsstödsutredningen (SOU 1997:184) Generella konstnärsstöd redovisade att medianinkomsten för bildkonstnärerna var ca 92 000 kronor och ca 24 % hade en bruttoinkomst under 40 000 kronor per år. Denna utredningen konstaterar även att bildkonstnärerna är den grupp som har de lägsta bruttoinkomsterna, knappt 60 % av genomsnittet för befolkningen i övrigt.

Stort intresse för konst i Sverige
I dag kan vi se att intresset för konst och utställningar är större en någonsin. Nya konstmuseer ser dagens ljus i Sverige, bl a ett nytt konstmuseum i Kalmar, Sven-Harrys
konstmuseum i Stockholm. Enligt Kulturrådets rapport från 2009 uppgår besöken till 18
miljoner vid Sveriges museer, för bild och form gäller antalet besök vid ickekommersiella
institutioner för samtidskonst till 3 miljoner.

Hittills under 2012 visar de moderna auktionerna vid Bukowskis och Stockholms
auktionsverk en fortsatt stark efterfrågan och nya rekordpriser på modern konst. Och enligt
tradition är det verk av före detta fattiga konstnärer som sedan länge är avlidna som sätter
nytt rekord. Frågan är då varför konstnärernas inkomster är så låga när samhället i stort
satsar mycket på sina institutioner som ska fyllas md god konst? Vore det inte
dags för konstnärerna att genomföra en generalstrejk – eller att sluta producera
mera konstverk, för att en gång för alla visa på det orimliga att samhället måste
betala för konstnärernas arbeten och utställningar som går att leva på?

En generalstrejk vore kanske svårt att anordna, men regering och riksdag (kulturutskottet)
måste vakna upp och se till så att konstnärerna får betalt för sitt arbete och reformera den
statliga konstnärspolitiken och modernisera konstnärsstödet. Enligt kulturdepartementet är budgeten för kulturområdet 6,7 miljarder kronor för 2012. Budgeten har ökat med 730 miljoner kronor sedan 2006, vilket motsvarar en ökning på ca 12 procent. Detta ger vid handen att det går att förbättra de ekonomiska villkoren för konstnärerna och att man kan satsa på direkta reformer till bildkonstnärer.

Nytt konstnärsstöd föreslås
Sedan några år tillbaka har den nuvarande alliansregeringen inte gjort något för att förändra
eller förbättra inkomstvillkoren för bild- och formkonstnärerna. Alliansregeringen har med
kulturministerns egen önskan satsat medel på kultur i skolan som idag ligger på en nivå av
150 miljoner kronor. Vidare har man satsat medel på att utveckla de kreativa branschernas
affärsmöjligheter – plantskola, forskning och kulturmäklare – ska hjälpa konstnärer att sälja
mer. Totalt satsas 73 miljoner kronor till kulturella näringar.

Detta är inga medel som direkt öronmärks för bildkonstnärena utan är tänkt att utveckla hela
den kulturella marknaden. Vad som i stället behövs är direkta reformer riktade till konstnärerna. Och Konstnärsalliansen ( KFA) föreslår sedan en tid att Bildkonstnärsfondens konstnärsstipendierna avskaffas till förmån för ett generellt och objektivt så kallat konstnärstillägg, beskattat och pensionsgrundande ersättning. Syftet med ett generellt stöd är bl a att minska yrkesutövande konstnärers beroende av icke konstnärliga försörjningsarbeten. Konstnärerna ska uppfylla vissa objektiva kriterier och stödet ska
vara inkomstprövat.

Generellt konstnärstillägg
Stödet beskattas och är pensions -och sjukförsäkringsgrundande. Stödet berättigar en
inkomstberäkning för arbetslöshetskassa. En särskild nämnd inom Konstnärsnämnden, eller en särskild avdelning inom Statens kulturråd föreslås handa och administrera den nya ersättningen. Konstnärstillägg kan erhållas för ett år i taget,och ansökan lämnas till Konstnärsnämnden (särskild nämnd) före utgången av det år som ansökan avser.

Ersättningen/stödet beräknas på grundval av inkomsten från den konstnärliga verksamheten. Den sökandes deklaration är ett av underlagen för det beräknande stödet. Det inriktas till yrkesverksamma konstnärer med relativt låga inkomster, upp till en viss nivå då stödet successivt avtrappas nedåt. De krav som uppställs för att få bistånd är följande:

    • Utbildning
    • Arbetat som konstnär (krav på arbetad tid)
    • Inkomster från den konstnärligaverksamheten
    • Utrustning, lokal-ateljé

Utställningar, produktioner och beställningar
Syftet med det nya stödet är bland annat att minska konstnärernas beroende av s.k. ”brödjobb” och prioritera yngre- och övrigt yrkesverksamma konstnärer under 65 år. Ett annat viktigt syfte är att kunna stärka jämställdheten och fler konstnärers förutsättningar att överleva på arbetsmarknaden. Vilken ersättning ska utgå? Ett s.k. konstnärstillägg bör utgå vid konstnärliga egeninkomster mellan nivåerna ett halvt basbelopp (ca 42 800 kr. /2011) upp till ett tak på 160 000 kronor. OBS! Ersättningens storlek skall vara förhandlingsbar och kunna skrivas upp i enlighet med konsumentprisindex. Konstnärsorganisationerna ska ges inflytande och kunna påverka stödets storlek.

Hur skall stödet finansieras?
Vid genomförandet av det nya konstnärsstödet bör detta finansieras genom att 40 miljoner kronor av de medel som idag disponeras för ”Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer”, – medel till arbetsstipendier – överförs till den nya ersättningen. Vidare bör omkring 140 miljoner kronor från de av arbetsmarknadsverkets aktiva åtgärder riktade till konstnärer/kulturarbetare föras över till det nya stödet. Medel överförs från arbetsmarknadspolitiken till konstnärspolitiken. Detta utgör då en totalsumma på 180 miljoner kronor brutto per år (exkl. skatteinkomster).

Vidare föreslås att ett samverkansavtal inleds med myndigheten Vinnova i syfte att medverka med finansiering och utveckling av konstnärstillägget. Vinnovas uppgift är att främja tillväxt i Sverige genom finansiering av forskning, utveckling av effektiva innovationssystem. Vi föreslår att även ett samverkansavtal tecknas med Tillväxtverket som har till uppgift att främja utvecklingskraft i alla delar av landet. Tillväxtverket ska bl a bidra till att skapa attraktiva företagarmiljöer där det finns goda möjligheter att utveckla och omsätta idéer.

I förslaget utesluts inte att en finansiering kan ske på annat sätt, exempelvis via Näringsdepartementet, Vinnova, Allmänna arvsfonden eller att medel tillskjuts via Statens kulturråd som kan administrera stödet.

Tony Roos
Bildkonstnär, illustratör
Förbundsordf. www.konstnarsalliansen.se

Nytt statligt konstnärsstöd!

Konstnärsförbundet Alliansen (KFA) föreslår regering och riksdag ett nytt statligt konstnärsstöd riktat till yrkesverksamma bild- och formkonstnärer. Vi vill avveckla stipendiesystemet – de s.k. arbetsstipendierna – och i stället införa en inkomstrelaterad och pensionsgrundande konstnärstillägg. Konstnärsförbundet Alliansen (KFA) har utarbetat ett eget förslag som vi presenterar till alla riksdagspartier samt till Kulturdepartementet. Vi arbetar nu för att få en majoritet i riksdagen att ställa sig bakom förslaget till en ny konstnärsersättning.

Det är styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond, vilken ingår i Konstnärsnämnden, som handhar och fördelar det statliga, selektiva stipendiestödet. Det är regering och riksdag som fattar beslut om det årliga anslaget, på ca 70 miljoner kronor, till Bildkonstnärsfonden.

Själva fördelningssystemet bygger på en gammalmodig grundidé, den att majoriteten av stipendienämnden skall vara korporativt sammansatt av vissa konstnärsorganisationers representanter. Huvudkriteriet för fondstyrelsen är konstnärlig kvalitet och verksamhetens omfattning. Fördelande institutioner sägs anta regionala aspekter i sin bidragsgivning, men de får ändå kritik för snedfördelning och en omfattande dominans från huvudstaden.

Företagsstöd och Teateralliansen…
Vårt förslag kan jämföras med det stöd som utgår till bönder och fiskerinäringen och liknande företagsstöd. Men än mer de etablerade Teateroch musikerallianserna, för frilansade skådespelare och musiker. För drygt tio år sedan antogs ett innovativt förslag att inrätta bolaget Teateralliansen, som ett direkt förslag från utredningen ”Arbete åt konstnärer, SOU 1997:183” – förslaget fick namnet ”en tredje 2 anställningsform”.

Teateralliansen är ett bolag som ägs gemensamt av Teaterförbundet, Svensk scenkonst och Trygghestrådet, TRS. Bolaget erhåller medel för sin verksamhet över kulturbudgeten och har som uppdrag att på det offentligt stödda teaterområdet utveckla en ny anställningsform, som minskar skillnaderna mellan fast anställning och frilansanställning. Förutom att ge de anställda skådespelarna en kontinuerlig arbetsplatstillhörighet har alliansen vidareutbildning och artistförmedling som huvuduppgifter. På liknande sätt har Musikeralliansen utvecklats på ett positivt sätt.

Konstnärsalliansen menar det finns stora likheter mellan vårt förslag till generellt konstnärstillägg och de båda teater- och musikerallianserna. Och att regering och riksdag nu ska medverka till att finansiera en reform för bild- och formkonstnärer, så som vi föreslår. Här citeras ett stycke ur utredningen; Konstnärerna och trygghetssystemen, SOU 2003:21, sid. 121 följande:

”Allians-modellen är alltså förebildlig också när det gäller att tillgodose frilansande konstnärers behov av förbättrad ålderspension, om än inte i samma utsträckning som för de flesta övriga grupper på arbetsmarknaden. En utvidgning av Allians-modellen skulle, utöver att lösa många andra konstnärliga och konstnärspolitiska problem, också förbättra många konstnärers sociala trygghet.”

Under större delen av 1980-talet fördelades en s.k. ”grundersättning” från Sv. Bildkonstnärsfond. Ersättningen till en bildkonstnär varierade p g a dennes årsinkomst. Det var alltså en ersättning som var baserad på om konstnären hade en svag ekonomi, men även en kvalitativ bedömning gjordes. Ersättningarna som fördelades kunde vara på 15.000 kr/år alternativt 40.000 kr/år.

Under 1990-talet och framåt har fördelningssystemet stramats åt så att allt mindre konstnärer erhåller något bidrag. Idag beviljas bidrag till 10% av de sökande (ca 2000). Det är arbetsstipendier som fördelas på ett år eller på två år, skattefria stipendier. Som sagts tidigare är det inte konstnärens svaga ekonomiska ställning som är avgörande för stipendienämnden utan man väger in konstnärens kvalité och dennes omfattning, en selektiv bedömning.

Fullt möjligt att införa ett generellt stöd
Själva stipendiesystemet som sådant har inte varit utsatt för en grundlig utvärdering, däremot har konstnärernas arbetsvillkor- och inkomstutveckling utretts under 90-talet, 2000-talet. Dels av den parlamentariska Kulturutredningen och dels av den s.k. ”Konstnärsstödsutredningen SOU 1997:184” (framförallt utredningen ”Konstnärerna och trygghetssystemen SOU 2003:21”, utförde en grundlig analys av
villkoren).

Utredningen hade som uppdrag att utforma ett kulturpolitiskt generellt konstnärsstöd till konstnärliga egenföretagare. Denna utredning konstaterade att det är fullt möjligt att införa ett system med generell inkomstförstärkning för konstnärer vilka ska uppfylla ett antal objektiva kriterier. Ett förslag kallat Inkomstförstärkning till konstnärer presenterades av utredningen. Förslaget har inte vidare bearbetats av den socialdemokratiska regeringen. Nuvarande alliansregering har förklarat att man vill arbeta vidare med ett selektivt konstnärsstöd (stipendier) och vidareutveckla utställningsersättningen till konstnärer.

I riksdagen har bl a Miljöpartiet de gröna motionerat om att införa ett generellt konstnärsstöd (inkomstgrundat) kallat konstnärstillägg. Några nya reformer har inte sett dagens ljus- riktade till bildkonstnärer och konsthantverkare – från det att den borgerliga alliansregeringen tillträdde 2006. Den kulturutredning som regeringen tillsatte berörde inte alls arbetsvillkoren för de svenska bild- och formkonstnärerna.

Bildkonstnärer har de lägsta inkomsterna
Syftet med ett generellt stöd är bl a att minska yrkesutövande konstnärers beroende av icke konstnärliga försörjningsarbeten. Konstnärerna ska uppfylla vissa objektiva kriterier och stödet ska vara inkomstprövat. Ett starkt bakomliggande skäl till ett mer generellt stöd till bildkonstnärer är gruppens svaga ekonomiska ställning i samhället. Bildkonstnärerna är den grupp som har de lägsta bruttoinkomsterna, knappt 100 000 kronor i genomsnitt, vilket motsvarar knappt 60 % av genomsnittet för befolkningen i övrigt.

Ca 25 % hade en bruttoinkomst under 40 000 kronor. Utöver detta har konstnärer svårigheter att få tillgång till arbetslöshetskassa, sjukförsäkring och sämre pensionsvillkor. Den näst lägsta genomsnittliga bruttoinkomsten hade formgivare och konsthantverkare med 102 000 kronor. Den studie som Konstnärsstödsutredningen ,SOU 1997:184, presenterade visar att konstnärernas inkomster från den konstnärliga verksamheten endast utgör omkring 1/5 av deras totala inkomster. En konstnär som lyckas nå upp till hyggliga inkomster under 15 år kan enligt de tidigare ATP-reglerna få en rimlig pension. Med de nya reglerna är risken stor att ålderspensionen blir låg eftersom livsinkomsten är låg. Man skall komma ihåg att de stipendier som idag fördelas är det endast de stipendier som är längre än två år som är skattepliktiga och pensionsgrundande. Eftersom konstnärer inte får några pensionspoäng för dessa stöd missgynnas de både i ATP- och det nya reformerade pensionssystemet.

Generella konstnärsstöd finns i EU
Flera europeiska länder har sedan flertalet år infört s.k. generella konstnärsstöd. Bland dessa är Frankrike, Tyskland, Holland, Österrike och Irland. Kortfattad redovisas dessa stöd nedan. I Tyskland är socialavgifterna halverade för enskilda näringsidkare som bedriver konstnärlig eller litterär verksamhet. Hälften av nedsättningen finansieras av staten, ¼ av s.k. nyttjare av konstnärliga eller litterära verk som betalar socialavgifter, t ex en teater som uppför en pjäs och slutligen betalas ¼ av avgifterna av konstnären.

I Österrike finns ett liknande system som i Tyskland. I Frankrike är konstnärer och författare befriade från en kommunal inkomstskatt, taxe professionelle. Vidare ligger grundavdraget för den statliga inkomstskatten på en hög nivå. Följden är att flertalet konstnärer och författare inte betalar någon nämnvärd inkomstskatt. Även Frankrike har ett system där nyttjare av konstnärliga och litterära verk får bidrag till socialförsäkringssystemet med avgifter.

På Irland kan skattemyndigheten efter ansökan från en konstnär besluta att inkomsterna från ett konstnärligt eller litterärt verk skall undantas från inkomstbeskattning. Skattebefrielsen kan också gälla generellt för inkomster från den konstnärliga verksamheten. Dessa regler i kombination med stipendier, liksom i de flesta länder, är skattefria och att tillämpningen av socialbidragsreglerna är relativt flexibla kan sägas innebära att konstnärer stöds generellt men genom olika ekonomiska åtgärder.

I Holland infördes ett nytt generellt verkande konstnärsstöd 1998. Förslaget grundar sig på två typer av ekonomiska problem som är karaktäristiska för konstnärsyrket. Det ena är startproblemet, det tar lång tid att etablera sig som konstnär. Det andra är att inkomsterna är ojämna över tiden. Det nya konstnärsstödet innebär att en konstnär under sammanlagt fyra år under en tioårsperiod skall vara berättigad till bistånd motsvarande 60 procent av existensminimum. Konstnärsorganisationerna begärde att nivån i stället skall vara 75 procent.

Förslaget bygger på att bistånd betalas ut i förskott av den kommunala försäkringskassan eller socialkontoret. Efter årets slut sker en avstämning av årets inkomster och biståndet. Genom förslaget sker en inkomstprövning så att de sammanlagda inkomsterna inte får överstiga 115 procent av existensminimum. De krav som uppställs för att få bistånd är följande:

  • Utbildning
  • Arbetat som konstnär (krav på arbetad tid).
  • Inkomster från den konstnärliga verksamheten.
  • Utrustning, lokal-ateljé.
  • Utställningar, produktioner, beställningar.

Samtliga krav behöver inte vara helt uppfyllda, utan meningen är att faktorerna skall vägas samman i det enskilda fallet. Om försäkringskassan är tveksam till om en sökande är berättigad till bistånd kan frågan prövas av en särskild nämnd. Notera att inga konstnärer ingår denna nämnd. Det är inte fråga om någon kvalitetsprövning utan om det föreligger yrkesverksamhet eller inte.

Ytterligare kommentarer kring stöden
Frankrike består administrativt av 26 regioner, indelat i 100 departement. Det är en medveten strävan att förvaltningsfrågor av skilda slag skall decentraliseras. Så även kulturfrågorna. Konstnärer som bedriver sin verksamhet självständigt och som saknar anställning, har socialförsäkringsförmåner på liknande sätt som anställda. Den tyska kulturpolitiken kännetecknas också den av decentralisering och är i huvudsak en angelägenhet för de sexton delstaterna och 20 000 kommunerna.

I Österrike finns för bildkonstnärer sedan 1962 en fond, Künstlerhilfefonds som varje månad skjuter till hälften av pensionsförsäkringsavgiften för frilansande konstnärer. Försäkringsavgiften uppgår till 12 procent av inkomsten. En förutsättning för att fonden skall betala hälften av avgiften är att inkomsten inte överstiger 29 021 ATS per månad.

I Norge har de statliga stöden hela tiden ökats sedan slutet av 70-talet och samtidigt har antalet konstnärer ökat med 30-40 procent. I Norge finns olika konstnärsstipendier, bland annat arbetsstipendier. År 1996 fick sammanlagt 524 konstnärer s.k. garantiinkomst. En konstnär med garantiinkomst, som förblir aktiv i yrket, har rätt till garantiinkomst fram till pensionsåldern.

KFA:s förslag till nytt stöd!
Vårt förslag baserar sig på vissa likheter med de stöd som bland annat finns i Frankrike och Holland. Det ställs dock höga krav på dokumenterad yrkesverksamhet för att komma ifråga för stödet. Vi kallar stödet för Generellt konstnärstillägg till bild- och formkonstnärer. Stödet beskattas och är pensions -och sjukförsäkringsgrundande. Stödet berättigar en inkomstberäkning för arbetslöshetskassa.

En särskild nämnd inom Konstnärsnämnden, eller en särskild avdelning inom Statens kulturråd föreslås handa och administrera den nya ersättningen. Konstnärstillägg kan erhållas för ett år i taget, och ansökan lämnas till Konstnärsnämnden (särskild nämnd) före utgången av det år som ansökan avser. Ersättningen/stödet beräknas på grundval av inkomsten från den konstnärliga verksamheten. Den sökandes deklaration är ett av underlagen för det beräknande stödet. Det inriktas till yrkesverksamma konstnärer med relativt låga inkomster, upp till en viss nivå då stödet successivt avtrappas nedåt.

Ett visst antal objektiva kriterier ställs upp för att avgränsa gruppen av sökande. Det är alltså aktivitet snarare än kvalitet som bedöms, till skillnad mot det selektiva stödet. Stödet bör vidare utgå till både egenföretagande och anställda konstnärer. För anställda konstnärer gäller högst 50 % arbetat tid. Syftet med det nya stödet är bland annat att minska konstnärernas beroende av s.k. ”brödjobb” och prioritera yngre- och övrigt yrkesverksamma konstnärer under 65 år. Ett annat viktigt syfte är att kunna stärka jämställdheten och fler konstnärers förutsättningar att överleva på arbetsmarknaden.

Vilka kriterier skall gälla?
Är egenföretagare/anställd konstnär. Förutsätter att verksamheten de senaste fyra åren, helt- eller delvis, bedrivits som enskild näringsutövare inom bildkonstnärsområdet. Stödet inriktas även till de konstnärer som ”varvar” verksamhet som frilansare och projektanställd konstnär. Det innebär att konstnärerna kan inneha kombinerad FA-skattesedel.

Offentligen dokumenterat sin konstärliga yrkesverksamhet. Stödet skall riktas till dem som i verklig mening är konstnärligt verksamma. Här tas fasta på utförda utsmyckningar inom offentlig- och privat sektor. Representation inom myndigheter och organisationer, museer, deltagit i särskilda konstnärsprojekt, utställningar, beställningar. Erhållna arbetsstipendier, projektbidrag, resestipendier räknas även in. Till detta skall läggas yrkesutbildning på högskola och liknande specialutbildningar.

Kontinuitet i den konstnärliga verksamheten. Det ska finnas krav på att det konstnärliga arbetet bedrivs kontinuerligt över en viss tid och resulterar i mer än en produktion över en längre tid.

Egen arbetslokal/ateljé, deltagande i ateljéförening tillgodoräknas. Krav på viss arbetad tid i verksamheten. Krav ställs på att den tid som konstnären skall arbeta med sin konstnärliga verksamhet skall uppgå till minst hälften av en normal årsarbetstid. Detta kan även dokumenteras via konstnärens deklaration.

Tydligt kulturpolitiskt syfte. Det kan finnas stöd för att ersättningen ska ha ett tydligt kulturpolitiskt syfte och användas på ett sådant sätt att det främjar konstnärligt skapande och
konstnärlig verksamhet.

Vilken ersättning ska utgå, förslag?
Ett s.k. konstnärstillägg bör utgå vid konstnärliga egeninkomster mellan nivåerna ett halvt basbelopp (ca 42 800 kr. /2011) upp till ett tak på 140 000 kronor. OBS! Ersättningens storlek skall vara förhandlingsbar och kunna skrivas upp i enlighet med konsumentprisindex.

Konstnärsorganisationernaska ges inflytande och kunna påverka stödets storlek. Vid en inkomst på 21 500 kronor utgår högsta ersättning med 160 000 kronor (netto). Staten står för källskatt och arbetsgivaravgift. Vid en egeninkomst på 28 000, utgår ersättning med 92 000 kronor. Vid 38 000 utgår ersättning med 82 000 kronor. Detta exemplifierar den nedtrappningen av ersättningen. Vid en konstnärlig årsinkomst på 120 000 kronor upphör konstnärsstödet helt.

Uppläggningen av ersättningsmodellen innebär just att syftet skall vara att under en viss period kunna prioritera yngre och mer etablerade konstnärer med relativt låga årsinkomster. För den som beviljats konstnärstillägg föreslås att stödet omprövas vart tredje år alternativt vart fjärde år för att åter bli berättigad till nytt stöd.

Hur skall stödet finansieras?
Vid genomförandet av det nya konstnärsstödet bör detta finansieras genom att 40 miljoner kronor av de medel som idag disponeras för ”Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer”, – medel till arbetsstipendier – överförs till den nya ersättningen. Vidare bör omkring 140 miljoner kronor från de av arbetsmarknadsverkets aktiva åtgärder riktade till konstnärer/kulturarbetare, på omkring 320 miljoner kronor, föras över till det nya stödet. Medel överförs från arbetsmarknadspolitiken till konstnärspolitiken. Detta utgör då en totalsumma på 180 miljoner kronor brutto per år (exkl. skatteinkomster).

Vidare föreslås att ett samverkansavtal inleds med myndigheten Vinnova i syfte att medverka med finansiering och utveckling av konstnärstillägget. Vinnovas uppgift är att främja tillväxt i Sverige genom finansiering av forskning, utveckling av effektiva innovationssystem. Vi föreslår att även ett samverkansavtal tecknas med Tillväxtverket som har till uppgift att främja utvecklingskraft i alla delar av landet. Tillväxtverket ska bl a bidra till att skapa attraktiva företagarmiljöer där det finns goda 8 möjligheter att utveckla och omsätta idéer.

Låt oss säga att omkring 2 000 konstnärer skulle beviljas konstnärstillägg a 70 000 kr år, skulle den totala ersättningen (netto) uppgå till 140 miljoner kronor. Det är troligt att det från början kommer att vara en betydligt mindre skara bild och formkonstnärer som beviljas konstnärstillägg, men att det successivt kommer att öka. Observera att detta är en uppskattning baserad utifrån SCB:s statistik över bildkonstnärernas inkomstförhållanden samt ovissheten av hur många som kan komma att ansöka och erhålla det nya stödet.

Låt oss jämföra med vad Sveriges bildkonstnärsfond i oktober 2004 fördelade i arbetsstipendier. Styrelsen fördelade 124 stipendier på 90 000 kr, och 126 s.k. målinriktade stipendier på 110 000 kr, totalt 250 stipendier. Av dessa 250 stipendier erhöll konstnärer i Stockholms län 165 st. I Skåne län fick 45 konstnärer stipendier. I Västra Götalands län erhöll 26 konstnärer stipendier, (se vidare www.konstnarsnamnden.se).

I förslaget utesluts inte att en finansiering kan ske på annat sätt, exempelvis via Näringsdepartementet, Vinnova, Allmänna arvsfonden eller att medel tillskjuts via Statens kulturråd som kan administrera stödet. Det naturliga är trots allt att en större del av de medel som idag nyttjas för arbetsstipendier läggs till den nya ersättningsmodellen. I dag disponerar Sveriges bildkonstnärsfond ca 70 miljoner kronor till arbetsstipendier och anslaget bidrag till bild- och formkonstnärer på 8,5 miljoner kronor.

Vi föreslår dessutom att långtidsstipendierna samt de s.k. inkomstgarantierna (livstidsstöd) successivt avvecklas och att medel därifrån överförs till det nya konstnärsstödet. I dag utgår för långtidsstipendium (10 år) omkr. 13 miljoner kronor. Till inkomstgarantier utgår 17 miljoner kronor.

Slå ihop myndigheterna Konstnärsnämnden och Svenska Institutet (SI)
KFA föreslår vidare att myndigheterna Konstnärsnämnden och Svenska Institutet (SI) slås ihop, eller att SI uppgår i Konstnärsnämnden. Stora delar av den verksamhet som SI bedriver med utlandsstipendier, finansiering av projekt i samverkan med andra EU-länder, ateljéhus etc, kan hanteras inom Konstnärsnämnden, som sedan tidigare etablerat internationellt kulturutbyte, ateljéprojektet IASPIS och olika projektbidrag till konstnärer. Verksamheten effektiviseras på så vis och kostnaderna för myndighetsutövningen minimeras i och med att det då blir en myndighet, en adress.

Förbundsstyrelsen 2011 genom Tony Roos
Förbundsordförande 073-7070555
Konstnärsförbundet Alliansen (KFA)

Konstnärsförbundet Alliansens förslag till: KONSTNÄRSPOOLER

Vad är syftet med en konstnärspool?
• Egenanställning – ett plattformsföretag
• Underlätta för konstnärer som är ”arbetslösa” eller undersysselsatta
• Man utvecklar sin affärsidé, poolen sköter pengar och administration
• Som en vanlig anställning, men med ovanligt stor frihet och ansvar

Idén med konstnärspooler är framförallt att erbjuda bild- och formkonstnärer möjlighet att pröva en affärsidé eller att man vill kunna ta tillfälliga uppdrag som ska faktureras, utan att man behöver starta eget företag.

Konstnärspoolen, ett s.k. plattformsföretag, försöker kombinera anställningstrygghet med egenföretagande – konceptet bygger på att man är ”anställd” i konstnärspoolen, man ansvarar för sin egen affärsidé. Man drar in sina egna inkomster (genom uppdrag), sköter marknadsföring och leveranser och allt som man har med den kreativa och operativa verksamheten att göra. Konstnärspoolen sköter ekonomi och pappersarbetet; fakturerar, bokför och betalar in skatt, arbetsgivaravgifter samt moms om man är momsregistrerad.

Tryggt och enkelt
Tanken med en konstnärspool är alltså att erbjuda en trygg miljö för personer som vill skapa sin egen försörjning och betala skatt utan att vara egenföretagare. Poängen är att konstnären formellt är anställd, det är konstnärspoolen som har F-skattsedeln – konstnären kan ägna sig åt att utveckla affärsidén utan att tänka på pappersexercisen.

I januari erhåller alla egenanställda en kontrolluppgift som alla andra anställda får. Den baserar sig då på inkomster från olika uppdrag som konstnärerna fakturerat genom konstnärspoolen.

Konstnärspoolen skall erbjuda bl a följande:
Konstnärspoolen ska ses som ett arbetsmarknadsprojekt med finansiering dels från EU-mål 3 medel och från Arbetsmarknadsverket. Projektägare föreslås vara de fem regionala kulturarbetsförmedlingarna gemensamt med AMS, (länsarbetsnämnder?) och Statens kulturråd. Konstnärspoolen skall kunna erbjuda en del utbildning i företagande, marknadsföring, datakunskap, ekonomi. Utöver detta skall poolen fungera som ett resurscentra där man kan få stöd, coachning, vara ett bollplank, erbjuda lokaler med kontorsutrustning som data, kopieringsmöjligheter, telefon, fax etc. Möteslokaler skall kunna bokas, kontorslokaler skall kunna bokas. Genom att ta ansvar för sin verksamhet lär man sig hur ett företag fungerar, affärsmässigt, såväl som praktiskt. Konstnärspoolen blir en sorts skola för entrepernörskapet och blivande småföretagande.

Avgifter för deltagare
Någon registreringsavgift kommer till en början inte att tas ut. Syftet är att skapa en ekonomisk förening eller ett bolag av konstnärspoolen, där medlemmar på traditionellt sätt betalar en årsavgift. Dock bör det föreslås en faktureringsavgift på 8 % av fakturerat belopp till kund. I serviceavgiften ska ingå Foraförsäkring för anställda, försäkringar för arbetsgivaransvar och rättsskydd, möjlighet att delta i nätverk och seminarier.

Att förbättra arbetsmarknaden för konstnärer
Förslaget till konstnärspooler är ett innovativt arbetsmarknadsprojekt för konstnärer inom bild- och formområdet för att förbättra möjligheterna till egenförsörjning. Om man är arbetslös skall man ha möjlighet att delta oavsett om man uppbär aktivitetsstöd eller arbetslöshetsersättning. Samverkan om ett deltagande i projektet gör med AF-kultur/media och eller Länsarbetsnämnden.
Ä r man deltidsanställd som konstnär skall man också erbjudas möjlighet att medverka, att få pröva en affärsidé.

Osjälvständig eller självständig uppdragstagare
Det är här viktigt att det skapas klara och tydliga regler för de konstnärer som vill delta i konstnärspooler. Både skådespelare och musiker har undantagsregler för sina arbetslöshetskassor när det gäller att uppbära a-kassersättning om man anställs i en ekonomisk förening, eller anställs av TeaterAlliansen. De betraktas inte som företagare av de centrala a-kassorna utan kan uppbära arbetslöshetsersättning då de deklarerar att man varit arbetslös. Enligt ett nytt direktiv från SO- rbetslöshetskassornas Samorganisation (2005-05-25) ska arbetslöshetskassorna vid en ansökan först pröva om den anställde är delägare i plattformsföretaget eller ej. Det är en prövning som görs av handläggaren på respektive kontor vid varje enskild ansökan. Om den anställde inte är delägare i plattformsföretaget, ska hon/han prövas utifrån uppdragsbegreppet. Finner arbetslöshetskassan att den enskilda är osjälvständig uppdragstagare ska hon/han definieras som anställd – med rätt till a-kassersättning vid arbetslöshet. Plattformföretaget kan då skriva ett arbetsgivarintyg, baserat på fakturaunderlag och tidsredovisning från den anställde, som underlag för arbetslöshetsersättning, om det skulle bli aktuellt.

Fakta:
I Frankrike, Belgien och Finland är SE-konceptet (Selfemployment) omfattande och ett reellt sätt att både bryta arbetslöshet och möjliggöra att fler kan starta företag.

Projektet är utformat för att passa anställda som erbjuder tjänster inom tjänstesektorn.

Tar ut en avgift på drygt tio procent av den anställdes omsättning.

1,3 miljoner svenskar står utanför den ordinarie arbetsmarknaden idag, om detta projekt kan bidra till att bara en bråkdel av dessa kan bidra till sin egenförsörjning så är detta ett steg åt rätt håll.
Konstnärsalliansen kommer att överlämna detta förslag till samtliga riksdagspartier. Förslaget kommer även att presenteras till Kulturrådet och till AMS. Förslaget skall presenteras på vår hemsida: www.konstnarsalliansen.org

Tony Roos ordf.
Kansli: KFA, Klippan 18, 41451 Göteborg.

Individuella visningsersättningen (IV) ur olika perspektiv

1993 avskaffade Sveriges bildkonstnärsfond den dåvarande IV-ersättningen som var generellt baserad. Samtliga bidragstagare ca 2600 konstnärer erhöll då 3000 kr på sammanlagt 8,8 miljoner kr, vilket då utgjorde 15 % av de ca 57 miljoner kr som ställdes till fondens förfogande. Av dessa 2600 personer var ca 95 % målare, grafiker, skulptörer och textilkonstnärer.

När 10 miljoner kr kom att överföras från Bildkonstnärsfonden till BUS 1997 beslutade Konstnärsnämnden att tills vidare inte längre bevilja fler ytterligare pensionsbidrag till konstnärer. Genom ett beslut i riksdagen tilldelas BUS 1997 10 miljoner kr att fördela som individuell visningsersättning. En särskild ansökningsblankett trycktes upp och sändes ut till konstnärer, bl a via olika organisationer. Några år har gått och regering och riksdag har successivt utökat anslaget till IV-ersättningen som idag är på totalt 17 miljoner kr. 2690 konstnärer erhåller IV-ersättning. 634 stycken hamnade under 36 poäng och fick därför ingen ersättning.

En majoritet av riksdagen och riksdagens kulturutskott beslutade (2001/02) att regeringen skall göra en översyn av IV-ersättningens och dess resultat. Regeringskansliet har under hösten 2002 lämnat en sådan kortfattad redovisning i regeringens budgetproposition. Regeringens bedömning är att inga konstnärskategorier är missgynnade. Ersättningen har kommit att bli ett viktigt komplement till andra konstnärsbidrag.

Konstnärsförbundet Alliansen (KFA) har utfört en egen granskning av IV-ersättningens fördelningsprinciper och delar inte regeringens bedömning. Enligt BUS verksamhetsberättelse redovisas kortfattat fördelningen mellan kategorierna. Här utgör målare, grafiker, skulptörer 70 %, konsthantverk och textil utgör tillsammans 12 %, tecknare/illustratör/fotografer utgör tillsammans 12 % ( eller 4 % vardera). Yngre, ”nya” aktiva konstnärer (ålder 30-45 år) är mycket lite representerade i IV-systemet, de som erhåller ersättning ligger mellan 500 kr – 4999 kr.

Konstnärer födda mellan åren 1930 – 1949 är dominerande/män vilka erhåller de största ersättningarna mellan 10.000 kr till 25.000 kr. Med anledning av denna granskning föreslår Konstnärsförbundet Alliansen (KFA) att en majoritet av riksdagen skall verka för att IV-ersättningen reformeras alternativt breddas. Vi menar att svenska kyrkan som under flera sekel varit i statlig ägo måste vara en sådan ”offentlig” organisation att dessa konstverk ska tillgodogöras i en reformerad IV-ersättning.

Konstnärsnämnden kritisk mot IV:en
I Konstnärsnämndens yttrande över Kulturutredningen, ( mitten på 90-talet) beträffande förslag att införa en reformerad IV-ersättning bl a följande. Ersättningen till konsthantverkare och fotografer kommer att bli obetydlig. Av de 2579 konstnärer som 1992/93 erhöll IV var 2062 bildkonstnärer (80%) i snävare mening, målare, grafiker, skulptörer, 353 (14%) var textilkonstnärer, 136 (5%) var konsthantverkare och 11 (0,4%) tecknare/illustratörer och 17 (0,7%) fotografer. Nämnden erinrade om att det saknas en fullständig och tillförlitlig förteckning av den offentligt ägda konsten. I Konstnärsnämndens egen utredning över den individuella visningsersättningen (1993 utförd av Nils Johansson) menar man att det finns två i sammanhanget viktiga skillnader mellan biblioteksersättningen och visningsersättningen, en principiell och en praktisk.

”Den principiella är att författarpenningen till skillnad mot visningsersättningen innehåller ett moment av kompensation för inkomstbortfall. Den praktiska är att det – fortfarande till skillnad mot visningsersättningen – går att tillämpa en beräkningsmetod för att fastställa biblioteksersättningens storlek (både totalt och individuellt) eftersom omfattningen av biblioteksutnyttjandet kan bestämmas tämligen exakt”.

…”Något som i detta sammanhang kan vara värt att hålla i minnet är att IV snarare är att se som en ersättning för rätten till visning än en ersättning för visning eftersom den inte är direkt relaterad till visningens omfattning”.

Regeringens översyn 2002
Den 1 januari 1997 infördes en reformerad IV-ersättning genom beslut av riksdagen dec. 1996. 10 miljoner kr överfördes, från Sveriges bildkonstnärsfond, till den upphovsrättsliga föreningen BUS som därmed fick uppdraget att sammanställa principer och kriterier för hur en sådan ersättning skulle kunna utbetalas.

En majoritet av riksdagen och riksdagens kulturutskott har beslutat (2001/02) att regeringen skall göra en översyn av hur IV-ersättningens bidragsgivning och dess resultat. Regeringskansliet har under hösten 2002 lämnat en sådan kortfattad redovisning i regeringens budgetproposition. Man gör bedömningen att IV-ersättningen på kort tid har etablerats som ett viktigt komplement av olika ersättningar till bildkonstnärer. Samtidigt konstateras att ersättningen inte är behovsprövad eftersom det hela bygger på hur många verk en konstnär är representerad med i offentlig sektor.

Regeringen gör den bedömning att fördelningssystemet uppfyller målsättningarna. Man skriver att den statistiska översynen ger inget belägg för att vissa verkstyper missgynnas, inte heller att vissa konstnärskategorier skulle vara särskilt missgynnade. Den undersöknings som undertecknad och Konstnärsförbundet Alliansen (KFA) nu utfört, visar att regeringens slutsats är felaktig. Nuvarande fördelningssystem/beräkningsgrunder missgynnar framför allt konsthantverkare, textilare men framför allt utgår en mycket liten del till fotografer, tecknare. Vidare är det de äldre konstnärerna där majoriteten utgörs av män, i 60 – 70 års åldern. Enligt BUS egen verksamhetsberättelse, utvärdering, tar det mycket lång tid att bli etablerad som konstnär för att kunna deklarera många konstverk inom offentlig ägo. Av regeringens egen utvärdering som baseras på 100 000 konstverk, utgör måleri, grafik, skulptur hela 77 %. 20 % utgör konsthantverk/textil ( 10 % vardera) och 3,5 % utgör fotografi och illustration ( 1,7 % vardera).

Enligt BUS egen verksamhetsberättelse redovisas kortfattat fördelningen mellan kategorierna. Här utgör målare, grafiker, skulptörer 70 %, konsthantverk och textil utgör tillsammans 12 %, tecknare/illustratör/fotografer utgör tillsammans 12 % ( eller 4 % vardera).

Av detta kan man alltså dra slutsatsen att vinnarna i IV-systemet är de äldre (män) konstnärer som varit verksamma under lång tid (redan aktiva under 1960 -talet), de är mycket etablerade och har en förhållandevis stor spridning av verk i offentlig sektor. Majoriteten av de kategorier som är dominerande utgörs av den så kallade ”KRO-sfären”, målare, grafiker, skulptörer hela 70-80 %. Konsthantverkare, inkl textilare, är en grupp som inte främjas eller gynnas av IV-systemet. Konsthantverkare tillhör de inom konstnärsgruppen som har de lägsta inkomsterna av sitt yrke. Båda kategorierna tecknare och fotografer gynnas inte alls av IV-systemet, deras %-sats är mycket liten även i jämförelse med konsthantverkarna.

Yngre, ”nya” aktiva konstnärer (ålder 30-45 år) är mycket lite representerade i IV-systemet, de som erhåller ersättning erhåller en liten summa men ändock betydelsefull. Konstnärer födda mellan åren 1930 – 1949 är dominerande/män vilka erhåller de största ersättningarna mellan 10.000 kr till 25.000 kr. Kvinnor födda 1930 – 1949 som erhåller belopp på mellan 15.000 kr – 25.000 kr är 28 till antalet. Medan de äldre männen på denna nivå utgörs av 89 stycken. Män födda 1960 och framåt är till antalet totalt 74. Ingen av dessa erhåller IV-ersättning mellan beloppen 15.000 kr – 25.000 kr. En (1) erhåller 10.000 kr. 68 stycken i denna åldersgrupp erhåller belopp på mellan 500 kr till 4.999 kr. Kvinnor födda 1960 och framåt är 112 till antalet. 102 av dessa erhåller

Organisationsbidragen del 2: Vart tar pengarna vägen?

I sista numret av Bildkonstnären 4/01 redogjordes i en artikel om de organisationsbidrag som utgår till vissa konstnärsorganisationer (Författarförbundet) från dels Författarfonden dels från Bonus-Presskopia ekonomisk förening. Det visar sig vara rejält stora kollektiva bidrag som betalas ut från båda dessa institutioner.

Det visar sig även vara så att det är praktiskt tagit omöjligt för liknande organisationer som inte ingår i Bonus respektive Författarfonden att erhålla liknande statliga anslag eller organisationsstöd. Bildkonstnären har bett organisationerna svara på hur de använder de kollektiva stöden.

Under flertalet år har bland annat Författarfonden betalat ut organisationsbidrag till Författarförbundet, Föreningen Svenska Tecknare, Svenska Fotografernas förbund. Det är också dessa organisationer som dominerar sammansättningen i Författarfondens styrelse. För år 2000 betalades ut ett organisationsbidrag till Författarförbundet på 5,3 miljoner kronor. Svenska Tecknare erhöll ett bidrag på 1 miljon kronor och Fotografernas förbund erhöll 985 000 kronor.

Förutom dessa kollektiva bidrag erhåller de tre organisationerna även kollektiv upphovsrättslig ersättning från Bonus-Presskopia ekonomisk förening, där de tre organisationerna är anslutna. För år 2000 utbetalas till Svenska Tecknare 9 miljoner kronor, Författarförbundet fick 11,2 miljoner kronor och Fotografernas förbund fick 2,4 miljoner kronor.

Vad används pengarna till?
Bildkonstnären har frågat de tre organisationerna vad man gör med de omfattande organisationsstöd som man erhåller. Föreningen Svenska Tecknare har genom sin tidskrift Tecknaren valt att publicera en artikel (Tecknaren 6-7/01) om sitt engagemang i Bonus. Där framkommer hur fördelningen av medel sker inom Bonus-organet och hur stor del från skolkopieringsavtalet som går till Svenska Tecknare. Författarförbundet har inte svarat på vår förfrågan trots att vi påmint dem om uppgiften. Svenska Fotografernas förbund har svarat utförligt och genom deras kanslist Birgitta Karlsson som lämnat ett skriftligt svar.

Så här svarar Fotografernas förbund. Organisationsbidraget från Författarfonden går i huvudsak till SFFFs arbete med att underlätta fotoboksutgivningen för medlemmar och andra fotoboksproducenter. Bl a genom att förmedla kunskap/kurser om allt som har med bokproduktion att göra. Och så har vi kurser/seminarier i digital bildteknik med anledning av de förändrade reproduktionsprocesserna. En annan viktig fråga är bevakning av yttrandefriheten och upphovsrätten. Internetanvändningen av upphovsrättsligt skyddade verk ökar lavinartat. Rättighetsfrågorna måste därför bevakas intensivare. Nya lagar kommer (t ex PUL) som begränsar fotografernas möjligheter att presentera sig på nätet. Yttrandefriheten blir därmed starkt beskuren. För att bättre kunna stämma i bäcken har vi utökat vårt internationella samarbete.

Kopieringsersättningarna från Bonus går huvudsakligen till vår stipendiefond som är öppen för alla fotografer – även icke medlemmar. Med Bonus-medel betalar vi till viss del vår jurist tjänster. Hon har en omfattande juridisk rådgivning till bildköpare/producenter och fotografer (även icke-medlemmar). Den tredje delen av Bonus-medel går till vårt omfattande upphovsrättsliga arbete. Förutom den europeiska satsningen har vi ett nordiskt samarbete.

Hur använder Svenska Tecknare sina organisationsbidrag?
En del av detta framkommer i deras egen tidskrift, Tecknaren. En del går till driften av föreningen. För år 2001 går 2,8 miljoner kronor till driften. En del 1,4 miljoner sätts in på Tecknarnas Fotokopieringsfond och därifrån delas sedan pengarna ut i form av stipendier, för 2001 1,6 miljoner. Resterande medel förvaltas i form av aktier och räntefonder.

Författarförbundet har som sagt inte svarat. Vad vi vet är att även författarnas organisation fonderar en del av de medel man erhåller i en kopieringsfond, samt att en del används till administrativa kostnader.

Utred nu!!
Tyvärr har Kulturdepartementet valt att inte besvara skrivelser trots att vi påmint dem om vår hemställan. Konstnärsförbundet Alliansen (KFA) anser att verksamheten – som bygger på skattemedel – måste ledas till en mer rättvis och proportionerlig inriktning, en likabehandling av de olika upphovsmannaorganisationerna, dess möjligheter att erhålla kollektiva bidrag. Det tre organisationerna, vilket Konstnärsförbundet Alliansen (KFA) tittat närmare på, har själva noterat att bidragen har stor betydelse för deras egen verksamhet.

Vi anser, och kräver åter, ett det görs en skyndsam utvärdering/utredning beträffande kollektiva organisationsbidrag till branschorganisationer som företräder olika konstnärer/kulturarbetare. Denna uppmaning riktar vi ånyo till Kulturdepartementet.

Tony Roos, ordförande

1 2