Förhoppningarna fanns där att regeringen i sin höstbudget skulle lyfta upp arbetsvillkoren för bild- och formkonstnärer genom olika reformer eller satsningar.
Att kulturarbetare nu praktiskt tagit ställs på bar backe, många utan grundtrygghet som till exempel arbetslöshetskassa, får väldigt stora konsekvenser för konstnärer att försörja sig. En corona-epidemi som gör att massor av evenemang och utställningar ställs in för lång tid framöver.
Det är dags för nya reformer på bild- och formkonstens område och det är inte bara Konstnärsalliansen (KFA) som har tröttnat på konstnärspolitiken. Flera fackliga intresseorganisationer i Sverige är både besvikna och förvånade över den tomhet som regeringen ståtar med. Men det finns slagkraftiga förslag som statlig budget kan bidra med.
Statliga arbetsstipendier från Sveriges bildkonstnärsfond (Konstnärsnämnden) är det stöd som yrkesutövande bild- och formkonstnärer skall förlita sin framtid till och eventuellt regionala stipendiestöd. Omkring 2 000 konstnärer söker årligen de ettåriga och tvååriga stipendierna (skattebefriade) och utdelningsprocenten är tio. Majoriteten av dessa går till Stockholmsregionens konstnärer.
Konstnärsalliansen (KFA) är den enda organisation som länge föreslagit att det gammalmodiga, godtyckliga stipendiesystemet skall avvecklas till förmån för ett nytt (företagsstöd) objektivt generellt ersättningssystem, kallat ”konstnärstillägg”.
Riksdagspartierna har alla fått detta förslag, som om det kan sjösättas är en ny stor och viktig reform för att förbättra för merparten av de aktiva konstnärerna.
Syftet med ett generellt stöd är bland annat att minska yrkesutövande konstnärers beroende av icke konstnärliga försörjningsarbeten. Ersättningen beskattas och är pensions- och sjukförsäkringsgrundande. Stödet berättigar till en inkomstberäkning för arbetslöshetskassa. En särskild nämnd inom Statens kulturråd föreslås handha och administrera den nya ersättningen.
Vidare gäller att bild- och formkonstnärer måste in i en avtalad arbetsmarknad likt den som gäller för musiker och skådespelare. Där ersättning utgår för de prestationer vi genomför på landets utställningslokaler, studieförbund, bibliotek etcetera.
Vi föreslår att finansiering delvis att medel överför från arbetsmarknadspolitiken till konstnärspolitiken i storleksordningen 300 miljoner kronor. I dag disponerar bildkonstnärsfonden cirka 80 miljoner kronor till arbetsstipendier och anslaget bidrag till bild- och formkonstnärer på 8,5 miljoner kronor. I förslaget utesluts inte att en finansiering kan ske på annat sätt, exempelvis via Näringsdepartementet, Vinnova, Allmänna arvsfonden eller att medel tillskjuts via Statens kulturråd.
Vårt förslag kan jämföras med det stöd som utgår till bönder och fiskerinäringen och liknande företagsstöd. Men än mer de etablerade Teater och musikerallianserna, för frilansade skådespelare och musiker. För drygt 17 år sedan antogs ett innovativt förslag att inrätta bolaget Teateralliansen, som ett direkt förslag från utredningen ”Arbete åt konstnärer, SOU 1997:183” – förslaget fick namnet ”en tredje anställningsform”.
Teateralliansen är ett bolag som ägs gemensamt av Teaterförbundet, Svensk scenkonst och Trygghestrådet, TRS. Bolaget erhåller medel för sin verksamhet över kulturbudgeten och har som uppdrag att på det offentligt stödda teaterområdet utveckla en ny anställningsform, som minskar skillnaderna mellan fast anställning och frilansanställning.
Konstnärsalliansen menar att det finns stora likheter mellan vårt förslag till generellt konstnärstillägg och de båda teater- och musikerallianserna. Och att regering och riksdag nu ska medverka till att finansiera en reform för bild- och formkonstnärer, så som vi föreslår.
Tony Roos
förbundsordförande KFA
Den här debattartikeln har publicerats i VLT i juni.
Bli först med att kommentera