Monthly Archives: maj 2003

Individuella visningsersättningen (IV) ur olika perspektiv

1993 avskaffade Sveriges bildkonstnärsfond den dåvarande IV-ersättningen som var generellt baserad. Samtliga bidragstagare ca 2600 konstnärer erhöll då 3000 kr på sammanlagt 8,8 miljoner kr, vilket då utgjorde 15 % av de ca 57 miljoner kr som ställdes till fondens förfogande. Av dessa 2600 personer var ca 95 % målare, grafiker, skulptörer och textilkonstnärer.

När 10 miljoner kr kom att överföras från Bildkonstnärsfonden till BUS 1997 beslutade Konstnärsnämnden att tills vidare inte längre bevilja fler ytterligare pensionsbidrag till konstnärer. Genom ett beslut i riksdagen tilldelas BUS 1997 10 miljoner kr att fördela som individuell visningsersättning. En särskild ansökningsblankett trycktes upp och sändes ut till konstnärer, bl a via olika organisationer. Några år har gått och regering och riksdag har successivt utökat anslaget till IV-ersättningen som idag är på totalt 17 miljoner kr. 2690 konstnärer erhåller IV-ersättning. 634 stycken hamnade under 36 poäng och fick därför ingen ersättning.

En majoritet av riksdagen och riksdagens kulturutskott beslutade (2001/02) att regeringen skall göra en översyn av IV-ersättningens och dess resultat. Regeringskansliet har under hösten 2002 lämnat en sådan kortfattad redovisning i regeringens budgetproposition. Regeringens bedömning är att inga konstnärskategorier är missgynnade. Ersättningen har kommit att bli ett viktigt komplement till andra konstnärsbidrag.

Konstnärsförbundet Alliansen (KFA) har utfört en egen granskning av IV-ersättningens fördelningsprinciper och delar inte regeringens bedömning. Enligt BUS verksamhetsberättelse redovisas kortfattat fördelningen mellan kategorierna. Här utgör målare, grafiker, skulptörer 70 %, konsthantverk och textil utgör tillsammans 12 %, tecknare/illustratör/fotografer utgör tillsammans 12 % ( eller 4 % vardera). Yngre, ”nya” aktiva konstnärer (ålder 30-45 år) är mycket lite representerade i IV-systemet, de som erhåller ersättning ligger mellan 500 kr – 4999 kr.

Konstnärer födda mellan åren 1930 – 1949 är dominerande/män vilka erhåller de största ersättningarna mellan 10.000 kr till 25.000 kr. Med anledning av denna granskning föreslår Konstnärsförbundet Alliansen (KFA) att en majoritet av riksdagen skall verka för att IV-ersättningen reformeras alternativt breddas. Vi menar att svenska kyrkan som under flera sekel varit i statlig ägo måste vara en sådan ”offentlig” organisation att dessa konstverk ska tillgodogöras i en reformerad IV-ersättning.

Konstnärsnämnden kritisk mot IV:en
I Konstnärsnämndens yttrande över Kulturutredningen, ( mitten på 90-talet) beträffande förslag att införa en reformerad IV-ersättning bl a följande. Ersättningen till konsthantverkare och fotografer kommer att bli obetydlig. Av de 2579 konstnärer som 1992/93 erhöll IV var 2062 bildkonstnärer (80%) i snävare mening, målare, grafiker, skulptörer, 353 (14%) var textilkonstnärer, 136 (5%) var konsthantverkare och 11 (0,4%) tecknare/illustratörer och 17 (0,7%) fotografer. Nämnden erinrade om att det saknas en fullständig och tillförlitlig förteckning av den offentligt ägda konsten. I Konstnärsnämndens egen utredning över den individuella visningsersättningen (1993 utförd av Nils Johansson) menar man att det finns två i sammanhanget viktiga skillnader mellan biblioteksersättningen och visningsersättningen, en principiell och en praktisk.

”Den principiella är att författarpenningen till skillnad mot visningsersättningen innehåller ett moment av kompensation för inkomstbortfall. Den praktiska är att det – fortfarande till skillnad mot visningsersättningen – går att tillämpa en beräkningsmetod för att fastställa biblioteksersättningens storlek (både totalt och individuellt) eftersom omfattningen av biblioteksutnyttjandet kan bestämmas tämligen exakt”.

…”Något som i detta sammanhang kan vara värt att hålla i minnet är att IV snarare är att se som en ersättning för rätten till visning än en ersättning för visning eftersom den inte är direkt relaterad till visningens omfattning”.

Regeringens översyn 2002
Den 1 januari 1997 infördes en reformerad IV-ersättning genom beslut av riksdagen dec. 1996. 10 miljoner kr överfördes, från Sveriges bildkonstnärsfond, till den upphovsrättsliga föreningen BUS som därmed fick uppdraget att sammanställa principer och kriterier för hur en sådan ersättning skulle kunna utbetalas.

En majoritet av riksdagen och riksdagens kulturutskott har beslutat (2001/02) att regeringen skall göra en översyn av hur IV-ersättningens bidragsgivning och dess resultat. Regeringskansliet har under hösten 2002 lämnat en sådan kortfattad redovisning i regeringens budgetproposition. Man gör bedömningen att IV-ersättningen på kort tid har etablerats som ett viktigt komplement av olika ersättningar till bildkonstnärer. Samtidigt konstateras att ersättningen inte är behovsprövad eftersom det hela bygger på hur många verk en konstnär är representerad med i offentlig sektor.

Regeringen gör den bedömning att fördelningssystemet uppfyller målsättningarna. Man skriver att den statistiska översynen ger inget belägg för att vissa verkstyper missgynnas, inte heller att vissa konstnärskategorier skulle vara särskilt missgynnade. Den undersöknings som undertecknad och Konstnärsförbundet Alliansen (KFA) nu utfört, visar att regeringens slutsats är felaktig. Nuvarande fördelningssystem/beräkningsgrunder missgynnar framför allt konsthantverkare, textilare men framför allt utgår en mycket liten del till fotografer, tecknare. Vidare är det de äldre konstnärerna där majoriteten utgörs av män, i 60 – 70 års åldern. Enligt BUS egen verksamhetsberättelse, utvärdering, tar det mycket lång tid att bli etablerad som konstnär för att kunna deklarera många konstverk inom offentlig ägo. Av regeringens egen utvärdering som baseras på 100 000 konstverk, utgör måleri, grafik, skulptur hela 77 %. 20 % utgör konsthantverk/textil ( 10 % vardera) och 3,5 % utgör fotografi och illustration ( 1,7 % vardera).

Enligt BUS egen verksamhetsberättelse redovisas kortfattat fördelningen mellan kategorierna. Här utgör målare, grafiker, skulptörer 70 %, konsthantverk och textil utgör tillsammans 12 %, tecknare/illustratör/fotografer utgör tillsammans 12 % ( eller 4 % vardera).

Av detta kan man alltså dra slutsatsen att vinnarna i IV-systemet är de äldre (män) konstnärer som varit verksamma under lång tid (redan aktiva under 1960 -talet), de är mycket etablerade och har en förhållandevis stor spridning av verk i offentlig sektor. Majoriteten av de kategorier som är dominerande utgörs av den så kallade ”KRO-sfären”, målare, grafiker, skulptörer hela 70-80 %. Konsthantverkare, inkl textilare, är en grupp som inte främjas eller gynnas av IV-systemet. Konsthantverkare tillhör de inom konstnärsgruppen som har de lägsta inkomsterna av sitt yrke. Båda kategorierna tecknare och fotografer gynnas inte alls av IV-systemet, deras %-sats är mycket liten även i jämförelse med konsthantverkarna.

Yngre, ”nya” aktiva konstnärer (ålder 30-45 år) är mycket lite representerade i IV-systemet, de som erhåller ersättning erhåller en liten summa men ändock betydelsefull. Konstnärer födda mellan åren 1930 – 1949 är dominerande/män vilka erhåller de största ersättningarna mellan 10.000 kr till 25.000 kr. Kvinnor födda 1930 – 1949 som erhåller belopp på mellan 15.000 kr – 25.000 kr är 28 till antalet. Medan de äldre männen på denna nivå utgörs av 89 stycken. Män födda 1960 och framåt är till antalet totalt 74. Ingen av dessa erhåller IV-ersättning mellan beloppen 15.000 kr – 25.000 kr. En (1) erhåller 10.000 kr. 68 stycken i denna åldersgrupp erhåller belopp på mellan 500 kr till 4.999 kr. Kvinnor födda 1960 och framåt är 112 till antalet. 102 av dessa erhåller