Mitt namn är Ann-Charlotte Fogel, är aktiv som konstnär/dansare, rörelsepedagog (eget koncept, body-spirit-move)/kroppsterapeut (metod Trager Approach).
Jag är född 1944, 4 januari i Stockholm, gift och har två söner. Bosatt på Tjörn sen 1998 och blev medlem i Konstnärsalliansen i början av 2000-talet, då med en utställning tillsammans med Birgitta Norrgren på Tjörn Mossholmens Marina.
Det har och är mycket givande att vara med i Konstnärsalliansen och jag vill verkligen tacka främst Tony Roos och hela styrelsen som gör ett fantastiskt arbete!!
Mina studier som konstnär påbörjades under 1960-talet och fortsätter alltjämt (även inom mina andra områden). Påbörjade mitt måleri med olja som teknik och övergick till acryl och blandteknik 1993, vilket jag fortfarande arbetar med. Min första offentliga utställning var på World Trade Center i Sthlm 1995 och därefter på olika ställen i Sverige. Senast var jag med Konstnärsalliansen, en samlingsutställning på Marstrand nu i somras 2022. Jag invigde utställningen med en dans och måleri performance. Mycket roligt!!
Skapandet, vi är skapta … Allt är skapat … Det mest naturliga i oss är ju skapandet. För mig är konst och skapande en livsförutsättning att finnas till. Mitt uttrycks och -frihetsbehov har funnits med sedan barnsben och har genom åren tagit sig olika uttryck via måleri, dans rörelse och kroppsterapi. Mina val blev tidigt, som tre ben att stå på, friheten att variera däremellan blanda och ge så att de ibland interagerar tillsammans. I den ordningen började det i tonåren och de olika formerna har varit i fokus och kastats om på olika sätt som livet har fört mig framåt.
Leken går som en röd tråd för mig genom livet och genomsyrar mitt arbetssätt genom de olika uttrycksformerna.
Vad vill jag då med min konst? Beröra. Att hos betraktaren kanske finna något igenkännande, få en insikt, en upplevelse av mer glädje, lek, humor, nyfikenhet osv. Det viktiga för mig att betraktaren blir berörd, våra hjärtan möts och något delas och sprids vidare!
Det som driver mig är nyfikenheten att tillåta mig att vara i det ”okända fältet”. Jag kan ha tankar, önskan om att skapa en bild eller dans/ rörelse. Min önskan finns ibland väldigt tydlig och klar om vad jag ska skapa men under skapandets process, så kommer skapandets magi in och då är det bara att följa med och det blir vad det blir. Så är det för mig… Vi är alla olika och det intressanta är hur vi tar oss fram på olika sätt genom skapandet. Det kan aldrig bli fel! För mig är dömandet av rätt eller fel något som inte hör hemma i skapandet! Hjärtligt tack!
Bli först med att kommentera