DUR och Konstnärsalliansen (KFA) har vunnit och fått rätt efter lång kamp för rättvisa regler gällande inkassering av konstnärers upphovrättsersättningar.
Regeringen lämnade den 7 mars 2013 över en remiss till lagrådet för godkännande, ”Förbättrade möjligheter till licensiering av upphovsrätt”. Förslag till ny upphovsrättslag. Man föreslår att de nya reglerna ska träda i kraft 1 nov. 2013.
Efter många års arbete och strid för en rättvis fördelning av inkomna ersättningar till konstnärer, där mestadels två monopolorganisationer inkasserat all ersättning, trots att man inte företräder alla medlemmar, slår regeringen fast att det skall vara fler än En organisation som har rätt att teckna avtalslicens för sina medlemmar och på så sätt erhålla en proportionell ersättning till organisationen.
Stöd ges från Konkurrensverket och EU:s gemnensamma regler på området. Trots att DUR och Konstnärsalliansen under alla år hävdat att vi haft lagstiftningen på vår sida när det gäller rätten att teckna avtal och inkassera, så har ledande myndigheter typ Sveriges kommuner och landsting (SKL) vägra att betala ut ersättning och teckna avtal. Möjligheten för DUR, KFA m fl, att dra SKL inför domstol har tyvärr inte gått pga ekonomiska skäl. Vi har även klagat till regeringen/regeringar under 1990-talet och under 2000-talet utan att detta lett till att man avvecklat rådande monopolsituation på området. 2007 uppvaktade dock DUR, KFA justitiedepartementet som senare, 2008, kom att tillsätta en upphovsrättsutredning, delbetänkandet ”Avtalad upphovsrätt”. Den landade sen 2010 på regeringens bord, men det är först nu 2013 som departementet lämnar fram sitt lagförslag till licensiering av upphovsrätt.
Nedan, citerat ur lagförslaget.
Regeringens bedömning: Även i fortsättningen bör fler än en organisation kunna träffa avtal med avtalslicensverkan.
Regeringens förslag: Kravet på att en organisation för att kunna träffa avtal med avtalslicensverkan ska företräda ett flertal svenska upphovsmän på området ersätts med ett krav på att organisationen ska företräda ett flertal upphovsmän till i Sverige använda verk på området. Kravet för att en organisation ska vara behörig att inkassera privat-kopierings- och följerättsersättning samt ersättning till utövande konstnärer och framställare av ljudupptagningar ändras på motsvarande sätt.
Utredningens förslag: Endast den organisation som är mest represen-tativ och bäst företräder upphovsmän på ett område ska vara behörig att ingå avtal med avtalslicensverkan och inkassera ersättning. I övrigt överensstämmer utredningens förslag med regeringens (se betänkandet).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan invändning. Flera remissinstanser, däribland Konkurrensverket, Stockholms universitet, Kommerskollegium, Bild-leverantörernas Förening, Företagarna, Konstnärernas Intresseförening DUR, Medieföretagen, Stockholms handelskammare, Svensk handel, Sveriges Television och TeliaSonera avstyrker dock att endast den organisation som är mest representativ och bäst företräder upphovs-männen på ett visst område ska vara behörig att sluta avtal med avtals-licensverkan och inkassera ersättning. Dessa remissinstanser invänder i huvudsak att det skulle medföra försämrad konkurrens när det gäller förvaltningen av upphovsmännens rättigheter.
Flera av remissinstanserna ifrågasätter också om förslaget är förenligt med EU-rättsliga regler om fri rörlighet för tjänster och förbud mot diskriminering. Det pekas, bl.a. av Svenskt Näringsliv, dessutom på de svårigheter som kan uppstå för den enskilde användaren att avgöra vilken organisation som är mest representativ och bäst företräder upphovsmännen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Förvaltningen är inte förbehållen bara en organisation. Det krav som i dag ställs för att en organisation ska kunna ingå avtal med avtalslicensverkan är att den ska företräda ett flertal svenska upphovsmän på det aktuella området (42 a §). Motsvarande krav på representativitet finns i bestämmelserna om inkassering av privatkopieringsersättning (26 m §), följerättsersättning (26 p §) och ersättning till utövande konstnärer och framställare av ljudupptagningar (47 § tredje stycket).
Bestämmelserna om privatkopieringsersättning utesluter inte att det kan finnas mer än en organisation som uppfyller kravet på representativitet; bestämmelserna innebär alltså inte att förvaltningen är monopoliserad (prop. 1997/98:156 s. 25 och 45). Högsta domstolen har också slagit fast att fler än en organisation kan kräva in följerättsersättning (rättsfallet NJA 2000 s. 445).
Av rättsfallet följer att en organisation för att vara behörig ska företräda ett obestämt antal som är tämligen stort, eller ganska många upphovsmän och ha en viss ekonomisk och administrativ stabilitet. Motsvarande krav i övriga bestämmelser får som utredningen kon-staterar anses ha samma innebörd. Det finns alltså i dag visst utrymme för att fler än en organisation per område kan vara behörig att ingå avtal med avtalslicensverkan och inkassera de aktuella ersättningarna.
Organisationerna bör företräda upphovsmän till i Sverige använda verk Enligt nuvarande ordning krävs att organisationen företräder ett flertal svenska upphovsmän på området. I Danmark, Finland och Norge gäller i stället att organisationen ska företräda en väsentlig del eller ett flertal av upphovsmännen till de verk som används i landet.
Tidigare bedömdes behörigheten för organisationerna också i dessa länder utifrån om organisationen företrädde ett tillräckligt antal inhemska upphovsmän. De danska bestämmelserna ändrades efter att Europeiska kommissionen påtalat att de stred mot EG-fördragets förbud mot diskriminering och utgjorde hinder för utländska organisationer att bedriva verksamhet i Danmark. Därefter har även Finland och Norge ändrat sina bestämmelser. Som utredningen föreslår bör också de svenska bestämmelserna ändras.
Inte heller regeringen är övertygad om att det skulle bli tydligare om bara en organisation per område fick företräda rättighetshavarna. Finns det två relativt jämnstarka organisationer framstår det som enklare att avgöra om båda var för sig företräder ett flertal upphovsmän, än att bedöma vilken som är mest representativ.
Av betydelse för regeringens ställningstagande i frågan är också vilka konsekvenser den föreslagna ändringen kan väntas få för konkurrensen. Lagstiftningen bör vara utformad så att den främjar en sund konkurrens mellan organisationerna. Konkurrens främjar en så effektiv förvaltning av rättigheterna som möjligt. Som utredningen anför bör man som upphovsman kunna välja att låta den organisation som man känner mest förtroende för förvalta sina rättigheter.
Behöriga organisationer har en rätt och en skyldighet att kräva in privatkopierings- och följerättsersättning. Lagrådet har i ett tidigare lagstiftningsärende pekat på att det förhållandet att flera organisationer kan vara behöriga att kräva in privatkopieringsersättning skulle kunna leda till att det för samma grupp kan komma att träffas avtal med sinsemellan olika innehåll och att konkurrensproblem kan uppkomma när det gäller rätten att kräva in ersättningen (prop. 2004/05:110 s. 563). Motsvarande konkurrensproblem skulle kunna uppstå när det gäller inkassering av följerättsersättning (jfr rättsfallet NJA 2000 s. 445).
Kommentar
Med anledningen av regeringens lagförslag kommer Konstnärsalliansen, tillsammans med DUR och de övriga samverkande organisationerna, Föreningen Haningekonstnärerna, Synskadade konstnärer och konsthantverkares förening, SKKF, samt SuomiArt, hemställa om avtal med licensverkan med SKL, Friskolornas Riksförbund samt till de statliga utbildningsanstalterna.
Jag är likt Nordkorea som en stridlysten tupp beredd att ta fajten med dessa nyttjare av konstnärliga verk (som man inte betalar för) inom kort och ta fasta på denna nya situation i upphovsrättens Sverige. För ytterligare upplysningar kontakta undertecknad.
Vänliga hälsningar
Tony Roos
förbundsordförande (KFA)
073-7070555
e-post: tonyroos999@hotmail.com
Bli först med att kommentera