Konstnärsförbundet Alliansen (KFA) föreslår regering och riksdag ett nytt statligt konstnärsstöd riktat till yrkesverksamma bild- och formkonstnärer. Vi vill avveckla stipendiesystemet – de s.k. arbetsstipendierna – och i stället införa en inkomstrelaterad och pensionsgrundande konstnärstillägg. Konstnärsförbundet Alliansen (KFA) har utarbetat ett eget förslag som vi presenterar till alla riksdagspartier samt till Kulturdepartementet. Vi arbetar nu för att få en majoritet i riksdagen att ställa sig bakom förslaget till en ny konstnärsersättning.
Det är styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond, vilken ingår i Konstnärsnämnden, som handhar och fördelar det statliga, selektiva stipendiestödet. Det är regering och riksdag som fattar beslut om det årliga anslaget, på ca 70 miljoner kronor, till Bildkonstnärsfonden.
Själva fördelningssystemet bygger på en gammalmodig grundidé, den att majoriteten av stipendienämnden skall vara korporativt sammansatt av vissa konstnärsorganisationers representanter. Huvudkriteriet för fondstyrelsen är konstnärlig kvalitet och verksamhetens omfattning. Fördelande institutioner sägs anta regionala aspekter i sin bidragsgivning, men de får ändå kritik för snedfördelning och en omfattande dominans från huvudstaden.
Företagsstöd och Teateralliansen…
Vårt förslag kan jämföras med det stöd som utgår till bönder och fiskerinäringen och liknande företagsstöd. Men än mer de etablerade Teateroch musikerallianserna, för frilansade skådespelare och musiker. För drygt tio år sedan antogs ett innovativt förslag att inrätta bolaget Teateralliansen, som ett direkt förslag från utredningen ”Arbete åt konstnärer, SOU 1997:183” – förslaget fick namnet ”en tredje 2 anställningsform”.
Teateralliansen är ett bolag som ägs gemensamt av Teaterförbundet, Svensk scenkonst och Trygghestrådet, TRS. Bolaget erhåller medel för sin verksamhet över kulturbudgeten och har som uppdrag att på det offentligt stödda teaterområdet utveckla en ny anställningsform, som minskar skillnaderna mellan fast anställning och frilansanställning. Förutom att ge de anställda skådespelarna en kontinuerlig arbetsplatstillhörighet har alliansen vidareutbildning och artistförmedling som huvuduppgifter. På liknande sätt har Musikeralliansen utvecklats på ett positivt sätt.
Konstnärsalliansen menar det finns stora likheter mellan vårt förslag till generellt konstnärstillägg och de båda teater- och musikerallianserna. Och att regering och riksdag nu ska medverka till att finansiera en reform för bild- och formkonstnärer, så som vi föreslår. Här citeras ett stycke ur utredningen; Konstnärerna och trygghetssystemen, SOU 2003:21, sid. 121 följande:
”Allians-modellen är alltså förebildlig också när det gäller att tillgodose frilansande konstnärers behov av förbättrad ålderspension, om än inte i samma utsträckning som för de flesta övriga grupper på arbetsmarknaden. En utvidgning av Allians-modellen skulle, utöver att lösa många andra konstnärliga och konstnärspolitiska problem, också förbättra många konstnärers sociala trygghet.”
Under större delen av 1980-talet fördelades en s.k. ”grundersättning” från Sv. Bildkonstnärsfond. Ersättningen till en bildkonstnär varierade p g a dennes årsinkomst. Det var alltså en ersättning som var baserad på om konstnären hade en svag ekonomi, men även en kvalitativ bedömning gjordes. Ersättningarna som fördelades kunde vara på 15.000 kr/år alternativt 40.000 kr/år.
Under 1990-talet och framåt har fördelningssystemet stramats åt så att allt mindre konstnärer erhåller något bidrag. Idag beviljas bidrag till 10% av de sökande (ca 2000). Det är arbetsstipendier som fördelas på ett år eller på två år, skattefria stipendier. Som sagts tidigare är det inte konstnärens svaga ekonomiska ställning som är avgörande för stipendienämnden utan man väger in konstnärens kvalité och dennes omfattning, en selektiv bedömning.
Fullt möjligt att införa ett generellt stöd
Själva stipendiesystemet som sådant har inte varit utsatt för en grundlig utvärdering, däremot har konstnärernas arbetsvillkor- och inkomstutveckling utretts under 90-talet, 2000-talet. Dels av den parlamentariska Kulturutredningen och dels av den s.k. ”Konstnärsstödsutredningen SOU 1997:184” (framförallt utredningen ”Konstnärerna och trygghetssystemen SOU 2003:21”, utförde en grundlig analys av
villkoren).
Utredningen hade som uppdrag att utforma ett kulturpolitiskt generellt konstnärsstöd till konstnärliga egenföretagare. Denna utredning konstaterade att det är fullt möjligt att införa ett system med generell inkomstförstärkning för konstnärer vilka ska uppfylla ett antal objektiva kriterier. Ett förslag kallat Inkomstförstärkning till konstnärer presenterades av utredningen. Förslaget har inte vidare bearbetats av den socialdemokratiska regeringen. Nuvarande alliansregering har förklarat att man vill arbeta vidare med ett selektivt konstnärsstöd (stipendier) och vidareutveckla utställningsersättningen till konstnärer.
I riksdagen har bl a Miljöpartiet de gröna motionerat om att införa ett generellt konstnärsstöd (inkomstgrundat) kallat konstnärstillägg. Några nya reformer har inte sett dagens ljus- riktade till bildkonstnärer och konsthantverkare – från det att den borgerliga alliansregeringen tillträdde 2006. Den kulturutredning som regeringen tillsatte berörde inte alls arbetsvillkoren för de svenska bild- och formkonstnärerna.
Bildkonstnärer har de lägsta inkomsterna
Syftet med ett generellt stöd är bl a att minska yrkesutövande konstnärers beroende av icke konstnärliga försörjningsarbeten. Konstnärerna ska uppfylla vissa objektiva kriterier och stödet ska vara inkomstprövat. Ett starkt bakomliggande skäl till ett mer generellt stöd till bildkonstnärer är gruppens svaga ekonomiska ställning i samhället. Bildkonstnärerna är den grupp som har de lägsta bruttoinkomsterna, knappt 100 000 kronor i genomsnitt, vilket motsvarar knappt 60 % av genomsnittet för befolkningen i övrigt.
Ca 25 % hade en bruttoinkomst under 40 000 kronor. Utöver detta har konstnärer svårigheter att få tillgång till arbetslöshetskassa, sjukförsäkring och sämre pensionsvillkor. Den näst lägsta genomsnittliga bruttoinkomsten hade formgivare och konsthantverkare med 102 000 kronor. Den studie som Konstnärsstödsutredningen ,SOU 1997:184, presenterade visar att konstnärernas inkomster från den konstnärliga verksamheten endast utgör omkring 1/5 av deras totala inkomster. En konstnär som lyckas nå upp till hyggliga inkomster under 15 år kan enligt de tidigare ATP-reglerna få en rimlig pension. Med de nya reglerna är risken stor att ålderspensionen blir låg eftersom livsinkomsten är låg. Man skall komma ihåg att de stipendier som idag fördelas är det endast de stipendier som är längre än två år som är skattepliktiga och pensionsgrundande. Eftersom konstnärer inte får några pensionspoäng för dessa stöd missgynnas de både i ATP- och det nya reformerade pensionssystemet.
Generella konstnärsstöd finns i EU
Flera europeiska länder har sedan flertalet år infört s.k. generella konstnärsstöd. Bland dessa är Frankrike, Tyskland, Holland, Österrike och Irland. Kortfattad redovisas dessa stöd nedan. I Tyskland är socialavgifterna halverade för enskilda näringsidkare som bedriver konstnärlig eller litterär verksamhet. Hälften av nedsättningen finansieras av staten, ¼ av s.k. nyttjare av konstnärliga eller litterära verk som betalar socialavgifter, t ex en teater som uppför en pjäs och slutligen betalas ¼ av avgifterna av konstnären.
I Österrike finns ett liknande system som i Tyskland. I Frankrike är konstnärer och författare befriade från en kommunal inkomstskatt, taxe professionelle. Vidare ligger grundavdraget för den statliga inkomstskatten på en hög nivå. Följden är att flertalet konstnärer och författare inte betalar någon nämnvärd inkomstskatt. Även Frankrike har ett system där nyttjare av konstnärliga och litterära verk får bidrag till socialförsäkringssystemet med avgifter.
På Irland kan skattemyndigheten efter ansökan från en konstnär besluta att inkomsterna från ett konstnärligt eller litterärt verk skall undantas från inkomstbeskattning. Skattebefrielsen kan också gälla generellt för inkomster från den konstnärliga verksamheten. Dessa regler i kombination med stipendier, liksom i de flesta länder, är skattefria och att tillämpningen av socialbidragsreglerna är relativt flexibla kan sägas innebära att konstnärer stöds generellt men genom olika ekonomiska åtgärder.
I Holland infördes ett nytt generellt verkande konstnärsstöd 1998. Förslaget grundar sig på två typer av ekonomiska problem som är karaktäristiska för konstnärsyrket. Det ena är startproblemet, det tar lång tid att etablera sig som konstnär. Det andra är att inkomsterna är ojämna över tiden. Det nya konstnärsstödet innebär att en konstnär under sammanlagt fyra år under en tioårsperiod skall vara berättigad till bistånd motsvarande 60 procent av existensminimum. Konstnärsorganisationerna begärde att nivån i stället skall vara 75 procent.
Förslaget bygger på att bistånd betalas ut i förskott av den kommunala försäkringskassan eller socialkontoret. Efter årets slut sker en avstämning av årets inkomster och biståndet. Genom förslaget sker en inkomstprövning så att de sammanlagda inkomsterna inte får överstiga 115 procent av existensminimum. De krav som uppställs för att få bistånd är följande:
- Utbildning
- Arbetat som konstnär (krav på arbetad tid).
- Inkomster från den konstnärliga verksamheten.
- Utrustning, lokal-ateljé.
- Utställningar, produktioner, beställningar.
Samtliga krav behöver inte vara helt uppfyllda, utan meningen är att faktorerna skall vägas samman i det enskilda fallet. Om försäkringskassan är tveksam till om en sökande är berättigad till bistånd kan frågan prövas av en särskild nämnd. Notera att inga konstnärer ingår denna nämnd. Det är inte fråga om någon kvalitetsprövning utan om det föreligger yrkesverksamhet eller inte.
Ytterligare kommentarer kring stöden
Frankrike består administrativt av 26 regioner, indelat i 100 departement. Det är en medveten strävan att förvaltningsfrågor av skilda slag skall decentraliseras. Så även kulturfrågorna. Konstnärer som bedriver sin verksamhet självständigt och som saknar anställning, har socialförsäkringsförmåner på liknande sätt som anställda. Den tyska kulturpolitiken kännetecknas också den av decentralisering och är i huvudsak en angelägenhet för de sexton delstaterna och 20 000 kommunerna.
I Österrike finns för bildkonstnärer sedan 1962 en fond, Künstlerhilfefonds som varje månad skjuter till hälften av pensionsförsäkringsavgiften för frilansande konstnärer. Försäkringsavgiften uppgår till 12 procent av inkomsten. En förutsättning för att fonden skall betala hälften av avgiften är att inkomsten inte överstiger 29 021 ATS per månad.
I Norge har de statliga stöden hela tiden ökats sedan slutet av 70-talet och samtidigt har antalet konstnärer ökat med 30-40 procent. I Norge finns olika konstnärsstipendier, bland annat arbetsstipendier. År 1996 fick sammanlagt 524 konstnärer s.k. garantiinkomst. En konstnär med garantiinkomst, som förblir aktiv i yrket, har rätt till garantiinkomst fram till pensionsåldern.
KFA:s förslag till nytt stöd!
Vårt förslag baserar sig på vissa likheter med de stöd som bland annat finns i Frankrike och Holland. Det ställs dock höga krav på dokumenterad yrkesverksamhet för att komma ifråga för stödet. Vi kallar stödet för Generellt konstnärstillägg till bild- och formkonstnärer. Stödet beskattas och är pensions -och sjukförsäkringsgrundande. Stödet berättigar en inkomstberäkning för arbetslöshetskassa.
En särskild nämnd inom Konstnärsnämnden, eller en särskild avdelning inom Statens kulturråd föreslås handa och administrera den nya ersättningen. Konstnärstillägg kan erhållas för ett år i taget, och ansökan lämnas till Konstnärsnämnden (särskild nämnd) före utgången av det år som ansökan avser. Ersättningen/stödet beräknas på grundval av inkomsten från den konstnärliga verksamheten. Den sökandes deklaration är ett av underlagen för det beräknande stödet. Det inriktas till yrkesverksamma konstnärer med relativt låga inkomster, upp till en viss nivå då stödet successivt avtrappas nedåt.
Ett visst antal objektiva kriterier ställs upp för att avgränsa gruppen av sökande. Det är alltså aktivitet snarare än kvalitet som bedöms, till skillnad mot det selektiva stödet. Stödet bör vidare utgå till både egenföretagande och anställda konstnärer. För anställda konstnärer gäller högst 50 % arbetat tid. Syftet med det nya stödet är bland annat att minska konstnärernas beroende av s.k. ”brödjobb” och prioritera yngre- och övrigt yrkesverksamma konstnärer under 65 år. Ett annat viktigt syfte är att kunna stärka jämställdheten och fler konstnärers förutsättningar att överleva på arbetsmarknaden.
Vilka kriterier skall gälla?
Är egenföretagare/anställd konstnär. Förutsätter att verksamheten de senaste fyra åren, helt- eller delvis, bedrivits som enskild näringsutövare inom bildkonstnärsområdet. Stödet inriktas även till de konstnärer som ”varvar” verksamhet som frilansare och projektanställd konstnär. Det innebär att konstnärerna kan inneha kombinerad FA-skattesedel.
Offentligen dokumenterat sin konstärliga yrkesverksamhet. Stödet skall riktas till dem som i verklig mening är konstnärligt verksamma. Här tas fasta på utförda utsmyckningar inom offentlig- och privat sektor. Representation inom myndigheter och organisationer, museer, deltagit i särskilda konstnärsprojekt, utställningar, beställningar. Erhållna arbetsstipendier, projektbidrag, resestipendier räknas även in. Till detta skall läggas yrkesutbildning på högskola och liknande specialutbildningar.
Kontinuitet i den konstnärliga verksamheten. Det ska finnas krav på att det konstnärliga arbetet bedrivs kontinuerligt över en viss tid och resulterar i mer än en produktion över en längre tid.
Egen arbetslokal/ateljé, deltagande i ateljéförening tillgodoräknas. Krav på viss arbetad tid i verksamheten. Krav ställs på att den tid som konstnären skall arbeta med sin konstnärliga verksamhet skall uppgå till minst hälften av en normal årsarbetstid. Detta kan även dokumenteras via konstnärens deklaration.
Tydligt kulturpolitiskt syfte. Det kan finnas stöd för att ersättningen ska ha ett tydligt kulturpolitiskt syfte och användas på ett sådant sätt att det främjar konstnärligt skapande och
konstnärlig verksamhet.
Vilken ersättning ska utgå, förslag?
Ett s.k. konstnärstillägg bör utgå vid konstnärliga egeninkomster mellan nivåerna ett halvt basbelopp (ca 42 800 kr. /2011) upp till ett tak på 140 000 kronor. OBS! Ersättningens storlek skall vara förhandlingsbar och kunna skrivas upp i enlighet med konsumentprisindex.
Konstnärsorganisationernaska ges inflytande och kunna påverka stödets storlek. Vid en inkomst på 21 500 kronor utgår högsta ersättning med 160 000 kronor (netto). Staten står för källskatt och arbetsgivaravgift. Vid en egeninkomst på 28 000, utgår ersättning med 92 000 kronor. Vid 38 000 utgår ersättning med 82 000 kronor. Detta exemplifierar den nedtrappningen av ersättningen. Vid en konstnärlig årsinkomst på 120 000 kronor upphör konstnärsstödet helt.
Uppläggningen av ersättningsmodellen innebär just att syftet skall vara att under en viss period kunna prioritera yngre och mer etablerade konstnärer med relativt låga årsinkomster. För den som beviljats konstnärstillägg föreslås att stödet omprövas vart tredje år alternativt vart fjärde år för att åter bli berättigad till nytt stöd.
Hur skall stödet finansieras?
Vid genomförandet av det nya konstnärsstödet bör detta finansieras genom att 40 miljoner kronor av de medel som idag disponeras för ”Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer”, – medel till arbetsstipendier – överförs till den nya ersättningen. Vidare bör omkring 140 miljoner kronor från de av arbetsmarknadsverkets aktiva åtgärder riktade till konstnärer/kulturarbetare, på omkring 320 miljoner kronor, föras över till det nya stödet. Medel överförs från arbetsmarknadspolitiken till konstnärspolitiken. Detta utgör då en totalsumma på 180 miljoner kronor brutto per år (exkl. skatteinkomster).
Vidare föreslås att ett samverkansavtal inleds med myndigheten Vinnova i syfte att medverka med finansiering och utveckling av konstnärstillägget. Vinnovas uppgift är att främja tillväxt i Sverige genom finansiering av forskning, utveckling av effektiva innovationssystem. Vi föreslår att även ett samverkansavtal tecknas med Tillväxtverket som har till uppgift att främja utvecklingskraft i alla delar av landet. Tillväxtverket ska bl a bidra till att skapa attraktiva företagarmiljöer där det finns goda 8 möjligheter att utveckla och omsätta idéer.
Låt oss säga att omkring 2 000 konstnärer skulle beviljas konstnärstillägg a 70 000 kr år, skulle den totala ersättningen (netto) uppgå till 140 miljoner kronor. Det är troligt att det från början kommer att vara en betydligt mindre skara bild och formkonstnärer som beviljas konstnärstillägg, men att det successivt kommer att öka. Observera att detta är en uppskattning baserad utifrån SCB:s statistik över bildkonstnärernas inkomstförhållanden samt ovissheten av hur många som kan komma att ansöka och erhålla det nya stödet.
Låt oss jämföra med vad Sveriges bildkonstnärsfond i oktober 2004 fördelade i arbetsstipendier. Styrelsen fördelade 124 stipendier på 90 000 kr, och 126 s.k. målinriktade stipendier på 110 000 kr, totalt 250 stipendier. Av dessa 250 stipendier erhöll konstnärer i Stockholms län 165 st. I Skåne län fick 45 konstnärer stipendier. I Västra Götalands län erhöll 26 konstnärer stipendier, (se vidare www.konstnarsnamnden.se).
I förslaget utesluts inte att en finansiering kan ske på annat sätt, exempelvis via Näringsdepartementet, Vinnova, Allmänna arvsfonden eller att medel tillskjuts via Statens kulturråd som kan administrera stödet. Det naturliga är trots allt att en större del av de medel som idag nyttjas för arbetsstipendier läggs till den nya ersättningsmodellen. I dag disponerar Sveriges bildkonstnärsfond ca 70 miljoner kronor till arbetsstipendier och anslaget bidrag till bild- och formkonstnärer på 8,5 miljoner kronor.
Vi föreslår dessutom att långtidsstipendierna samt de s.k. inkomstgarantierna (livstidsstöd) successivt avvecklas och att medel därifrån överförs till det nya konstnärsstödet. I dag utgår för långtidsstipendium (10 år) omkr. 13 miljoner kronor. Till inkomstgarantier utgår 17 miljoner kronor.
Slå ihop myndigheterna Konstnärsnämnden och Svenska Institutet (SI)
KFA föreslår vidare att myndigheterna Konstnärsnämnden och Svenska Institutet (SI) slås ihop, eller att SI uppgår i Konstnärsnämnden. Stora delar av den verksamhet som SI bedriver med utlandsstipendier, finansiering av projekt i samverkan med andra EU-länder, ateljéhus etc, kan hanteras inom Konstnärsnämnden, som sedan tidigare etablerat internationellt kulturutbyte, ateljéprojektet IASPIS och olika projektbidrag till konstnärer. Verksamheten effektiviseras på så vis och kostnaderna för myndighetsutövningen minimeras i och med att det då blir en myndighet, en adress.
Förbundsstyrelsen 2011 genom Tony Roos
Förbundsordförande 073-7070555
Konstnärsförbundet Alliansen (KFA)
Bli först med att kommentera